Mitt nya liv

Rubriken hör för en gångs skull samman med inlägget och skrevs dessutom innan jag började knåpa ned dessa ord. Möjligtvis har jag fortfarande smått bittra och pessimistiska sida hos mig, men med rubriken vill jag belysa min positiva sida. Jag klagar ofta över vardagen, trots att jag egentligen dyrkar den. Förmodligen glömmer jag alldeles för ofta bort hur värdefull varje dag och varje stund är.

Hur ofta jag än må klaga och verka se det mesta som småsurt, är jag faktiskt positiv. Jag tycker om att finnas till, att få göra saker och att få vara exakt den jag är. Men framför allt tycker jag om att få umgås med människor och jag tycker i allmänhet om dem - mycket.

Jag läser bloggar och njuter av varje nedtryckt tangent som skapat ord, meningar och sammanhang. Jag tycker om människor som väljer att vara sig själva, att leva liv ingen annan tidigare levt. Människor som väljer att spendera sin levnadstid på sitt sätt. Människor som väljer att vara sig själva.

Jag tycker om människor med mål, människor som tror på sig själva, människor som tror sig kunna förverkliga sina drömmar, människor som spenderar sina liv med att leva. Människor som genom att bara tro på sig själva, har förmågan att faktiskt nå månen, att nå stjärnorna genom att själva vara stjärnor.

Jag tycker om människor i den mån de inte sjunger "Living next door to Alice - Alice who the f*ck are Alice".

Och ja, idag är jag positiv som få trots sömnbrist, ångest inför framtidsplanering och mängder av skolarbete. Officiellt sett ägnar jag denna bloggtid åt att skriva på ett filosofiarbete. Och nej, idag är jag inte bitter!